Dead Space 2 släpptes för ett tag sen. Det har väl ingen som är någorlunda intresserad av spel missat. Efter att ha spelat det i princip oavbrutet sen jag fick det känner jag att det är dags att dra en liten sammanfattning vad jag tycker.
Dead Space 2 är uppföljaren till 2008 års brutalaste skräckspel, vilket även i princip var 2008 års enda skräckspel. Har ju som bekant varit stendött på den fronten, undantaget ett eller annat likryck från Silent Hill. Frågan är om Dead Space 2 kan visa att det finns hopp för genren, eller om det kanske är dags att jordsätta den för evigt.
Huvudpersonen Isaac Clarke från första spelet är tillbaks även denna gång. Fast på rymdstationen Sprawl, mitt i ett nytt Necromorph-utbrott så måste Isaac slåss för sin överlevnad ännu en gång, samtidigt som han måste ta reda på vad som egentligen hänt sen händelserna på Ishimura. Under sin kamp på Sprawl träffar Isaac på en hel del människor, men man är inte helt intresserad av dem, det enda som är trevligt med att träffa andra människor är att man får en stund då man faktiskt kan hämta andan. För de sekvenserna är ovanliga i Dead Space 2. Rent storymässigt har Dead Space 2 en del att ge, även om ens största motivation är att inte få hjärtinfarkt innan nästa sparstation. Man blir lyckligtvis fäst nog vid Isaac för att vilja hålla honom vid liv, även om det handlar mer om det än att faktiskt se upplösningen i handlingen.
Rent spelmässigt införde Dead Space något nytt för drygt 2,5 år sedan. Alla som spelat TPS vet hur man enklast tar hand om fiender. 'One through the heart, one through the head, don't you hesitate'. Det här var en princip som inte funkade helt bra i Dead Space. Om man klippte huvudet av någon eller något så blev det bara än mer aggressivt, och för att se till att något stannade nere fick man mer eller mindre klippa dem mitt itu. Samma sak gäller här. Isaacs vapen är till stor del modifierad gruvutrustning. Plasmagevär för att dela stenblock, industrisvetsar modellen större, eller sågklingor modellen väldigt stora. De flesta gör comeback från ettan, men en hel del nya vapen har dykt upp, och vissa är renodlade vapen, avsedda för maximal skada på så liten tid som möjligt. Med så många vapen och så många sätt att orsaka förstörelse vill man inget hellre än bara plöja ner allt som en gång i tiden hade en puls, och så gör man. Ett tag. Helt plötsligt klickar första vapnet tomt. Andra vapnet har 3 skott i sig. Tredje är tomt. Och fjärde är inte direkt praktiskt för rådande stridsförhållanden. Situationen tillåter inte direkt telekinesis. Då kommer paniken än en gång. Enda praktiska lösningen - spring utav bara helvete. Och nu mår man som man förtjänar. I dessa panikartade ögonblick är Dead Space 2 en blandning av underverk och total frustration. Survival Horror när det är som bäst.
Detta leder dock lite in på det enda egentliga problemet jag personligen har med Dead Space 2. Det är alldeles för jävla mycket folk och fä på den där rymdstationen. Missförstå mig inte, jag har ingenting emot panik, och jag har ingenting emot fiender, men jag har något enormt emot situationer när det är nära tio fiender på en samtidigt, så man inte ens får en chans att springa. Inträngd i ett hörn och avrättad har hänt för många gånger, i synnerhet när man råkat ut för en viss väldigt provokativ fiende. Dead Space 2 är som bäst när man får alternativet att slåss eller springa, och som sämst när man måste fäkta bort tonvis med fiender inom väldigt trånga områden.
Rent grafiskt har någonting hänt. Vissa fiender är plockade från ettan, som till exempel de vanliga Slashers och även de mindre vanliga Brutes, men de ser så mycket bättre ut. Små små detaljer som ger det hela extra mycket liv. Vad det gäller fienderna har ju då några nya tillkommit, och Dead Space 2 innehåller det jag personligen anser de mest osmakliga fienderna sedan... hm... barnen i Silent Hill skulle jag tro. Det här är alltså fiender då man först verkligen tvekar på om man ska skjuta eller inte för det är så jävla fel, och lite senare bara tänker ut det mest brutala sätt att ta död på en av dessa skapelser, och sen närmast skrattar åt hur oerhört inhuman man faktiskt var när man klöv cirka 7 stycken av dessa fiender med samma blad från Rippern.
Det är inte bara fienderna som har utvecklats. Även Isaac har tagit ett stort steg. Han kan plötsligt prata! Med folk! Och ta av sig masken för att titta på dem. Hans animationer har blivit mjukare, men det ser verkligen ut som han drabbats av en olycka i brallorna när han springer fram i Zero Gravity.
Dead Space 2 kör stenhårt på alla cylindrar. Spelet är större, snyggare, brutalare och bättre än föregångaren. Det finns hopp för skräckgenren. Och för svåra spel. Onekligen värt 9,2/10.
Men, hur tragiskt det än är så hade Alien fel. I rymden kan allt för många höra dig skrika.
Dead Space 2 är uppföljaren till 2008 års brutalaste skräckspel, vilket även i princip var 2008 års enda skräckspel. Har ju som bekant varit stendött på den fronten, undantaget ett eller annat likryck från Silent Hill. Frågan är om Dead Space 2 kan visa att det finns hopp för genren, eller om det kanske är dags att jordsätta den för evigt.
Huvudpersonen Isaac Clarke från första spelet är tillbaks även denna gång. Fast på rymdstationen Sprawl, mitt i ett nytt Necromorph-utbrott så måste Isaac slåss för sin överlevnad ännu en gång, samtidigt som han måste ta reda på vad som egentligen hänt sen händelserna på Ishimura. Under sin kamp på Sprawl träffar Isaac på en hel del människor, men man är inte helt intresserad av dem, det enda som är trevligt med att träffa andra människor är att man får en stund då man faktiskt kan hämta andan. För de sekvenserna är ovanliga i Dead Space 2. Rent storymässigt har Dead Space 2 en del att ge, även om ens största motivation är att inte få hjärtinfarkt innan nästa sparstation. Man blir lyckligtvis fäst nog vid Isaac för att vilja hålla honom vid liv, även om det handlar mer om det än att faktiskt se upplösningen i handlingen.
Rent spelmässigt införde Dead Space något nytt för drygt 2,5 år sedan. Alla som spelat TPS vet hur man enklast tar hand om fiender. 'One through the heart, one through the head, don't you hesitate'. Det här var en princip som inte funkade helt bra i Dead Space. Om man klippte huvudet av någon eller något så blev det bara än mer aggressivt, och för att se till att något stannade nere fick man mer eller mindre klippa dem mitt itu. Samma sak gäller här. Isaacs vapen är till stor del modifierad gruvutrustning. Plasmagevär för att dela stenblock, industrisvetsar modellen större, eller sågklingor modellen väldigt stora. De flesta gör comeback från ettan, men en hel del nya vapen har dykt upp, och vissa är renodlade vapen, avsedda för maximal skada på så liten tid som möjligt. Med så många vapen och så många sätt att orsaka förstörelse vill man inget hellre än bara plöja ner allt som en gång i tiden hade en puls, och så gör man. Ett tag. Helt plötsligt klickar första vapnet tomt. Andra vapnet har 3 skott i sig. Tredje är tomt. Och fjärde är inte direkt praktiskt för rådande stridsförhållanden. Situationen tillåter inte direkt telekinesis. Då kommer paniken än en gång. Enda praktiska lösningen - spring utav bara helvete. Och nu mår man som man förtjänar. I dessa panikartade ögonblick är Dead Space 2 en blandning av underverk och total frustration. Survival Horror när det är som bäst.
Detta leder dock lite in på det enda egentliga problemet jag personligen har med Dead Space 2. Det är alldeles för jävla mycket folk och fä på den där rymdstationen. Missförstå mig inte, jag har ingenting emot panik, och jag har ingenting emot fiender, men jag har något enormt emot situationer när det är nära tio fiender på en samtidigt, så man inte ens får en chans att springa. Inträngd i ett hörn och avrättad har hänt för många gånger, i synnerhet när man råkat ut för en viss väldigt provokativ fiende. Dead Space 2 är som bäst när man får alternativet att slåss eller springa, och som sämst när man måste fäkta bort tonvis med fiender inom väldigt trånga områden.
Rent grafiskt har någonting hänt. Vissa fiender är plockade från ettan, som till exempel de vanliga Slashers och även de mindre vanliga Brutes, men de ser så mycket bättre ut. Små små detaljer som ger det hela extra mycket liv. Vad det gäller fienderna har ju då några nya tillkommit, och Dead Space 2 innehåller det jag personligen anser de mest osmakliga fienderna sedan... hm... barnen i Silent Hill skulle jag tro. Det här är alltså fiender då man först verkligen tvekar på om man ska skjuta eller inte för det är så jävla fel, och lite senare bara tänker ut det mest brutala sätt att ta död på en av dessa skapelser, och sen närmast skrattar åt hur oerhört inhuman man faktiskt var när man klöv cirka 7 stycken av dessa fiender med samma blad från Rippern.
Det är inte bara fienderna som har utvecklats. Även Isaac har tagit ett stort steg. Han kan plötsligt prata! Med folk! Och ta av sig masken för att titta på dem. Hans animationer har blivit mjukare, men det ser verkligen ut som han drabbats av en olycka i brallorna när han springer fram i Zero Gravity.
Dead Space 2 kör stenhårt på alla cylindrar. Spelet är större, snyggare, brutalare och bättre än föregångaren. Det finns hopp för skräckgenren. Och för svåra spel. Onekligen värt 9,2/10.
Men, hur tragiskt det än är så hade Alien fel. I rymden kan allt för många höra dig skrika.
Grym recension :D
SvaraRadera