You ruined everything

Nu är jag förbannad. TV-spelen har som bekant gått åt helvete. Låt mig nu, förbannad som jag är, förklara hur, varför, och vem man ska skylla på.
Låt mig börja med det jag ser som den tydligaste boven i dramat, men som har blivit den fula ankungen på grund av folks dumhet.

• Rörelsebaserade spel
  Här är vi på hal is med en gång. Problemet i sig är inte spelen, många är ju verkligen bra, men problemet ligger i att det inte finns perfekt rörelsedetektion. Spelen måste bli lättare, och hela frame-perfection som till exempel Virtua Fighter och Street Fighter har byggt upp fungerar inte. Felmarginalerna blir större, för att spelet ska vara spelbart helt enkelt. Det är inget man kan anklaga speltillverkarna för tyvärr. Rörelsebaserat säljer för det når ut till en bredare publik. Man har inte som storföretag råd att göra ett hardcore 2D-spel längre. Indiespelen måste rädda branschen. Rörelsebaserat funkade inte med Power Glove. Det funkar inte med Wii. Det funkar inte med Move. Det funkar inte med Kinect. Varför ens försöka? Det här har växt för fort, för mycket. Riktiga jävla spel, för fan.
  
  
• Quick Time Events / Set Pieces
  Här vill jag bara gråta. Det absolut värsta som finns när man spelar ett svårt spel är att man dör på en Quick Time Event, att man trycker Fyrkant istället för Kryss under den millisekund man har på sig att trycka. Jag förstår inte varför det läggs in i spel, man ska vara helt oförberedd och måste plötsligt trycka rätt knapp. Så jävla kasst. Motsatsen är inte heller bra, där man får spela om 2 sekunder om man trycker fel knapp. Varför ens ha skiten där då? Nåt annat som suger minst lika mycket är t.ex. "undvik laserstrålarna, en träff så dör du". Det hör inte in i spel. Ska man dö i ett spel ska det vara under speltiden, inte för att allt bara är hopplöst och man måste ha mer tur än skicklighet för att överleva.
  
  
• Multiplayer
  Nu tappar jag nog allas respekt, men vi vet redan var jag står i denna fråga. Multiplayer i sig har inte förstört spel, absolut inte. Att spela Super Mario Kart hemma framför SNESet med en kompis är ju det bästa som finns. Att köpa ett spel för 600 spänn, få en Single player-kampanj på 6 timmar och förväntas spela sönder allt i multiplayer är bara tamt. Marathon har funnits hur länge som helst. Vi behöver inte snyggare versioner av det. Här måste det tilläggas att den lilla glimmande stjärnan i detta mörker stavas co-op. Sånt suger inte. Det är bara synd att ingen gillar det.
  
  
• Checkpoints
  Hej. Här har vi nog den största syndaren. Checkpoints har ju i princip alltid funnits där. Antingen i form av banor, eller faktiska checkpoints halvvägs genom banan. Vad är då problemet med checkpoints nu? Jo, skojäveln klämmer i att man, för att citera min gode vän André, "närmast får "checkpoint reached" inpräntat i skärmen". Det är inte roligt, praktiskt eller nånting annat att ha checkpoints efter var tredje fiende. Även om de tre fienderna råkar vara svårast i världen så hamnar man i ett läge där mer tur än skicklighet krävs för att komma vidare, och det är inte meningen. Även om man spelar ett spel på svåraste ska man kunna bli så pass skicklig så det inte krävs tur för att överleva en sekvens, och dör man ska man spela om mer än 2 fiender. Punkt slut.
  
  

Sammanfattningsvis handlar detta egentligen om en sak. Spelmarknaden har växt för fort och för många ska bli nöjda. Spelen är för lätta för att vekare spelare inte ska ge upp. Spelen har dålig kontroll för att man ska kunna spela på ett "nytt" sätt. Spelen har ingen hållbar singleplayer för det tar för långt tid att utveckla. Det som krävs är en omstart av allting. Men jag vet inte. Efter att ha spelat spel sen 1991 så känner jag att spelen har slutat bli bättre. Och jag mår dåligt.